Jag har länge förundrats över alla som skriver på sina bloggar att det endast är privata åsikter de för fram på bloggen. Det är såklart bra att reda ut begreppen om någon skulle få för sig att bloggen är en del av hemsidan som tillhör företaget där man jobbar. Men oftast framgår det ju tydligt att det är en helt annan sida man är inne på.
Det är bara vissa yrkeskategorier som har den här typen av förklarande texter. Politiker som Carl Bildt skulle nog inte få för sig att skriva “här för jag fram mina personliga tankar”. Journalister är däremot bra på att friskriva sig (och vissa yrkeskategorier verkar inte våga ha egna bloggar, vilket är synd). De förklarande texterna är nästan som disclaimers som ska fria från ansvar om innehållet skulle provocera och ens yrkesställning skulle ifrågasättas. Men betyder den typen av formuleringar att personen ursäktande kan säga: “äh det där skrev jag på fritiden det ska ni inte fästa vikt vid”?
Det finns ju en del lagar som styr vad man får säga och inte säga. Till att börja med finns ju yttrandefriheten inskriven i grundlagen. Men den rättigheten begränsas av ett helt gäng lagar till exempel sekretesslagen, lagen om företagshemligheter, med mera. En annan begränsning är lojalitetsplikten som följer av anställningsavtalet och innebär att den anställde inte får kritisera sin arbetsgivare hur som helst. Jag vet inte vilken vikt domstolen skulle fästa vid en disclaimer på bloggen, vid en eventuell process och jag vill inte spekulera i det heller.
Kanske är disclaimern ett sätt att försöka värna yttrandefriheten och säga att: “som privatperson får jag minsann säga och tycka vad jag vill”, men för mig får det motsatt effekt. Jag tycker att man precis som lagstiftaren ska utgå ifrån att yttrandefrihet gäller och sedan hålla sig inom lagens gränser.
